tisdag, november 30, 2010

Peter gör en god gärning



Peter var så snäll att han gjorde en poster gratis till thaigubben. Semestrande europeer vill träna thai boxing, gubben vill tjäna pengar och Gung kan få lite provision för att översätta och sälja. Gubben kan nämligen inte ett ord engelska så det blir ganska svårt att boka något med honom.

I början var gubben ganska skeptisk. Han förstod ju inte varför Peter kom dragandes med en bild på honom och heller inte vad Peter ville. Han tänkte nog att det var något fuffens med detta. Men när Gung hade översatt Peters idé blev han gladare och gladare. När Peter samtidigt sa att det räcker att ha en kund om dagen a en timme för att få ihop en månadslön på 9000 baht (bra lön i Thailand) så såg man riktigt hur ögonen började lysa.

Peter ser det hela som en win-win situation. Alla som bor här vill ha thai boxning nära, gubben vill tjäna pengar och Gung vill också tjäna pengar. Så nu har hjulet börjat rulla. Gung har skrivit ut posters och flyers. Dessa läggs på strategiska ställen.

Gubben fick också en genomgång på hur prissättningen bör ske. För oss är det viktigt att det är samma pris var man än bokar. Skulle man betala 50 baht mera bara för att någon agent vill tjäna en hacka, kommer snacket gå och sen är det kört för den agenten. Folk kommer boka där det är billigast.

Men en rolig kickback blir det om det kommer att generera eller inte. Det känns härligt att hjälpa till utan någon ond/girig baktanke.

Polisen kommer!


Idag var det fullt av poliser överallt så det var bäst att ta på hjälmen annars får man böter. Hjälmen var dock putteliten och spännet sönder.

Tydligen var detta helt OK för vi blev inte stoppade.

måndag, november 29, 2010

3 önskningar

En man råkade öppna en flaska och ut kom en ande. Som tack för befrielsen fick mannen tre önskningar, men det var bara det att hans fru skulle få 10 gånger önskningen. Inga problem menade mannen. Det är ju ändå min fru.

- Då börjar jag med att önska mig 1 miljon kronor, sade mannen och ögonen lyste av lycka.

Mannen fick en miljon och hans fru fick 10 miljoner.

- Sen vill jag ha den fetaste Bentlyn som finns, sade mannen och slickade sig omedvetet om munnen.

Mannen fick den fetaste Bentlyn med allt lyxlulllull som tänkas kan. Hans fru fick 10 stycken Bentlys.

Sista önskan var svårare. Mannen tänkte länge. Tillslut sken han upp och sade:

- Som sista önskan skulle jag vilja ha en liten hjärtinfakt!

söndag, november 28, 2010

Thai boxing


Peter och Leo var sugna på att hålla sig i form med Thai Boxing. Informationen de fick var att närmaste stället var Koh Samet ( en ö utanför här) men det blir ju ändå för jobbigt att ta sig ut dit varje dag man är sugen på att träna.

Vid vägen ut till Bali residence (området där vi bor) fanns det ett hus med två sandsäckar utanför. Peter stannade och pratade med killen om han möjligtvis kunde få träna. Här fick han verklligen användning för det lilla thai vi lärt oss från Koh Lanta, och det visade sig att gubben på 52 år har varit mästare i området

Ny väg


Balivägen är numera nyasfalterad, bred och utan hål. (bättre än highway no1 i Laos)

fredag, november 26, 2010

Skype


Eftersom vi nu har superuppkoppling går det utmärkt att skypa med eller utan video. Vi är online oftast mellan 16-18 svensk tid.
Använd user: Peter Anderberg

Internethistorien för intresserade.
Igår var vi superdupersugna på Internet, men vi missade öppettiden med fem minuter. Ganska irriterande..
Idag åkte vi ner och fick ny kod. Strömmen var dock avstängd i hela området eftersom de numera asfalterat hela vägen förrutom där elstolparna står. Dessa ska flyttas och i tre omgånger (som tur inte efter varandra) stängs strömmen av mellan 9-16 för att kunna asfaltera de återstående fickorna längs kanten.

Leo och Peter gick till poolen för ett eftermiddagsdopp och jag fick ligga kvar på soffan i huset och vara strömvakt. Av någon konstig anledning hade jag satt fläkten på max för att vara säker på att jag skulle märka när strommen kom, och gissa om jag märkte det? Jag låg och läste och hade slumrat till under de sista sidorna och när fläkten plötslig börjar gå på max hoppade jag en halvmeter upp.

Av ren skicklighet studsade jag ner i sandalerna och sprang sedan av bara farten ut på gräset och ropade: PEEEEEEETER, STRÖÖÖÖÖÖÖÖM!

Jag glömde bort att vi inte var så ensamma på Bali längre och halva området tittade på mig. Där jag stod med tårna halvvägs i sandalerna, sarongen på sniskan uppdragen till midjan, håret rakt ut, och en halv boksida avmarkerat av svett i halva ansiktet och kände mig rätt så dum.

Internetet fungerade inget vidare. Vi fick kontakt ett par sekunder och sen var det nere i någon minut. Peter var inte sen på att kasta sig på luren och de vackert sätta sig i bilen och komma hit.

Efter mycket om och men visade det sig att det är fel på adsl-kabeln från stolpen in i huset. Det funkade för 3 veckor sedan men nu var det urkasst. Men Peter ville ha Internet och det nu, absolut inte på måndag!

Så undertiden thaikillarna försökte dra i trådarna i huset gick Peter runt och tänkte allt vad han kunde på lösningar. Inställningen var att detta ska lösas nu!

Då får han syn på stolpen utanför. Peter går runt stolpen och kollar och tänker:
Farbror Baltazar: Och han funderade och han funderade..
Och så kom han på det!
- Vi bryter upp skåpet och kopplar in skiten direkt!

Nja..det går nog inte sa thaikillarna.
- Jodå jag jobbar med datorer sa Peter och började se om han kunde öppna skåpet.

Under hela processen var thaikillarna väldigt skeptiska. De skrattade och skakade på huvudet och ibland kom det No can not do ut ur deras munnar. Men på det örat lyssnade inte Peter på. Det här blir så bra så!

Så nu är routern inkopplad inuti elskåpet, direkt i elmätaren. Telekabeln går direkt upp i stolpen. Eftersom skåpet är i plåt hittade de ett hål i plåtskåpet och där sticker routerantennen ut så långt det går.

Så nu har vi superduper kräm i nätet! Haha, ni skulle sett thaikillarna...och Peter...jag skrattar ännu :)

Mae Phim


Riktigt skönt att komma hit till huset igen.

Dagen har tagits med ro. Peter, Leo och Lenny (Gungs son) har badat ca 4 timmar i den numera 33 gradiga poolen. Solskyddet försvann och Leo blev lite små röd om armarna. Leo är riktigt duktig på att simma nu och han och Lenny älskar att göra bomben så att det stänker på mig.

Kommer nog bli lite mindre bloggande på ett tag då vi riktigt ska ligga här och göra mest ingenting :)

onsdag, november 24, 2010

Helkroppsfisksugning


Ett gäng galna austaliensiska ungdomar kom förbi och vips var vi säkert 10 st som hade våra fossingar i bassängen.

Peter pratade med den ena killen och sa skämtsamt:
- Det skulle varit roligt att dyka ner helt totalt naken i bassängen!

Killen och hans kompis nappade meddetsamma och frågade hur mycket det skulle kosta att hoppa i. Notera att de inte frågade om man kunde det, utan hur mycket ville de ha betalt?

För 10 dollar kunde de få lägga sig ner. Vi andra skrattade och stämningen var skyhög när de tog av sig tröjorna och shortsen och hoppade ner. Fiskarna var där direkt och bet de över allt, inklusive skrevet och bröstvårtor.

Killarna vrålade och kved och skrek. Vi andra tjöt av skratt. Vi kände ju hur det kittlades på våra fötter och alla kunde tänka sig in hur galet mycket det skulle kitlas om de bet en på hela kroppen.

Haha, detta var verkligen en superrolig finalkväll!

Dr Fish massage



På nattmarknaden i Siem Reap erbjuder de Dr Fish massage. Man stoppar helt enkelt ner fötterna i en bassäng fullt med tusentals hungriga små fiskar. Det kittlar något helt otroligt när tusen små munnar börjar rensa fötterna från all död hud.

Jag kan knappt beskriva känslan men den är helt klart udda. Små sugproppar som suger och killar en samtidigt som det är mycket skönt.



Jag fick vara försökskaninen och efter mitt fnissande och tjutande bestämde sig Peter också för att hoppa i.

Skulle ni någonsin åka hit, är detta verkligen en av top tre upplevelser man kan göra här.

Åker hem


I morgon åker vi "hem".

Vi känner oss lite mätta på upplevelser så vi väntar med Vietnamn tills vi börjar få abstinens igen.

Hem är för er som inte vet: Pappas hus i Thailand Mae Phim :)

Kakor


Leo nöjd, när han tog en hel tallrik med kakor på buffen idag.

Tyvärr såg de godare ut än de var. Fast jag vet ju hur de smakar så jag tycker de ser skitäckliga ut, hehe.

Leo var så gullig när han frågade om han fick ta kakor idag och vi svarade:
- Självklart! Ta hur många du vill! (hade ju ändå betalt menade Peter på, hehe)

Han blev nästan tyst där ett tag och man såg hur hjärnan jobbade "skojar de eller?"

Han frågade ytterligare en gång:
- FÅR jag ta kakor alltså?

En bild på mig också..


..tillsammans med linslusen!

Floating village


Nästan framme vid Floating Village, hade det byggts en pampig byggnad i betong som visade sig vara stället där man köpte båtbiljetter. För att åka ut och titta på den flytande staden skulle vi betala 20 dollar per skalle! Helt galet pris tycker vi om man jämför vad man får för pengarna.

Vi tackade för oss och började gå längs markremsan istället. Kanonutsikt från vägen liksom och vi var ändå inte supersugna på att känna oss tvingade att köpa krimskramset som säkert skulle erbjudas oss.

Vi såg flera turister gå ifrån båtbolaget. Kändes skönt att det inte bara var vi som reagerade. På vägen till tuk-tuk:en hörde vi någon australiensare skaka på huvudet och säga:

- Fucking maffioso!

Jo, det var verkligen ett passande namn för båtligan.

Fläktar skönt


Var skönt att sätta sig i tuk-tuken i den stekheta värmen.

Ankor Wat


Utanför Ankor Wat - det tempel som hela området ofta benämns efter.

Magisk miljö


Den starka solen och skuggorna bidrar tillsammans med omgivningen en verklig magisk miljö.

Stora rötter


Peter och Leo vid den traditionella fotoplatsen, men det var 100 andra som var minst lika fina och hade minst lika stora rötter. Men vi kan ju inte vara sämre vi än alla andra, hehe.

Det som var fantastiskt med denna fotospot:en var att ALLA gick undan så att det skulle se ut som om varje person var där helt själv. I tur och ordning ställde sig de flesta här och gjorde någon cool gest.

Ta Phrom - djungel templet


Coolaste av alla templen i Ankor Wat området. Här spelades Tomb Raider in.

Kamerabatteriet slut

lagom till Ankor Wat :(

Får bli mobilen då..

tisdag, november 23, 2010


Bönderna tog in sina kor och tjurar vid denna tiden så man fick se upp så man inte fick en ilsken tjur stångandes i sidan. Barnen hjälpte alla till och jag såg en liten 3-5 åring gå där helt ensam med fyra, fem tjurar. Själv skulle jag aldrig våga gå med flera ton ilsken tjur med dessutom halvmetern långa sylvassa horn på skallen. Vilken liten modig en!

Vred man huvudet åt ena eller andra sidan, fick man en glimt av hur kambodjanerna håller kväll. Eldar hade gjorts upp och på de förberedde kvinnorna kvällsmaten. Jag skulle gärna vilja stanna och stiga in i deras hem och uppleva middagen tillsammans med dem. Det såg så himla mysigt ut.

Det mörknade fort och den sista tredjedelen utfördes i mörker. I strålkastar ljuset börjar vägen plötsligt hoppa. När jag tittar närmare är det släkten Groda som har bestämt sig för att immigrera till andra kanalen. Det var omöjligt att inte köra på någon och tyvärr strök nog kusinerna från landet med :(

Härlig treck


Vi fick köra en underbar runda ute på landet i ca 1,5 timmar. Landskapet var urtjusigt jämfört med vad vi var vana vid.

Längs vägen/stigen var vattenfyllda diken som sedan grenade ut sig i fyrkantigt mönster runt risfälten. Många av husen var gjorda i sten, vilket inte är så vanligt ute på landet. Gårdarna var rensopade med massor av gröna palmer, bambuträd och blommor.

Längs vägen stod det hur många glada ungar som helst och vinkade glatt. Efter ett tag orkade jag inte vinka mera så de stackarna som bodde på slutet av rutten tyckte nog vi var några suringar till turister.

Familjen i solnedgång

Sunset cruise på Quad bikes


Vi missade detta i Phnom Penh då vi inte hade förbokat och det var fullt.

Turen var ashäftig tyckte jag. Killarna tyckte det inte var tillräckligt fartfyllt och var lite putta för att vi skulle köra på rad med 50 meters mellanrum i "långsam" takt.

Peter och Leo gjorde dock sitt bästa för att skapa lite action. De börnade så däcken rök, de körde sakta så de ökade avståndet för att explodera i acceleration, de sprätte lera genom att luta sig framåt, gasa samtidigt som de höll nere bromsen på de som var bakom (en gång lokalbefolkningen) och sen såg de till att köra i alla lerpölar så både de och biken var fulla med lera.

Jag låtsades att jag inte kände dem när turen var slut. Som biken såg ut, haha. Leo tyckte det var helt OK men inte alls så som när de körde i Italien.

Efterlängtat dopp


Inte på en enda gång har vi haft tillgång till pool på vår resa. Leo var väldigt sugen på att simma och göra bomben.

Så 5 sek efter vi fått nykeln sprang vi ner till poolen och Leo var först i. Vattnet var underbart skönt och slöt sig som en smekande bris runt våra svettiga kroppar. För er som dricker öl, kan jag likna detta med erat Ahhh... när ni halsar en iskall öl en varm sommardag.

Resa Phnom Penh - Siem Reap


Var tvungen att fota denna baktunga bilen på när vi stannade för lunch mellan Phnom Penh och Siem Reap.

Resan var som vanligt ett äventyr i sig, hehe. Kvällen innan bokade vi VIP buss för tre personer (bäst att vara säker så att Leo får eget säte). Vi skulle bli hämtade kl 8 med taxi och körda ut till busstationen. Det skulle vara 10 minuter dit.

Det började med att chauffören var hela 7 minuter försenad. Har inte hänt oss innan i Kambodja. Bokar man en bil så är de ofta en timme för tidiga..

Men det var ju bara att hoppa in. Vi hade ju gott om tid: klockan var 0807 och bussen gick 0830.

Problemet var bara att 4 miljoner andra vattenfestivalsmänniskor hade tänkt samma sak. Trafiken flöt åt ett håll. Man kan nog säga att det var enkelriktat ut ur staden. Men farten var inte så hög då det var oxkärror, mopeder, lastbilar, minibussar och bilar packade med människor och skriver jag packade så menar jag packade!

Tiden tickade på. Vi blev lite oroliga men chauffören pratade i sina tre mobiler om vartannat så vi tänkte att han ringer väl till bussen och ber de vänta. Peter frågade hur långt det var till bussen och chauffören höll upp fem fingrar.

Efter fem minuter var vi fortfarande inte vid någon busstation och trafiken var lika kaotisk. Klockan var nu 0837. Men nu började kännas som om vi var i utkanten av Phnom Penh och vi började ana oråd.

08.45 tänkte vi att nu har vi nog missat bussen.
08.55 tänkte vi att chauffören kör nog ifatt bussen
09.10 tänkte vi att den snälla chauffören kör oss nog till Siem Reap eftersom vi missade bussen.

Jaja, det var ju en skön bil med skinsäten och AC. Hela tiden tjattrade chauffören i sina tre mobiler och vi hade förstått att chauffören inte kunde ett enda ord engelska.

Efter en dryg timme började han bli högljudd i telefonen. Kort därefter suckade han högt och körde in till kanten. Peter fick luren.

I andra änden var en upprörd taxiägare som talade om att vi tagit någon annans taxi och att chauffören skulle köra oss tillbaka till Phnom Penh!

Absolut inte, sa Peter och förklarade att vi hade köpt bussbiljetter, tjejen i receptionen sa vi skulle åka taxi kl 08 och sju minuter senare kom en gubbe och frågade Siem Reap varav vi svarade buss to Siem Reap, yes.
Men nej, nej. Vi skulle tillbaka. Chauffören tog luren och forsatte tjattra och började vända bilen.

Inte en chans att jag sitter 1,5 - 3 timmar eller vad det nu hade tagit att köra mot strömmen tillbaka och sen försöka förklara detta för bussbolaget och få nya biljetter och åka nästa dag. Leo hade redan börjat fråga: När är vi framme..
Peter tog mobilen ur örat på chauffören samtidigt som han sa bestämt stop med både rösten och handflatan så han stannade genast upp i sina försök att vända taxin.

De höll på säkert 15 minuter i telefonen och det hela slutade med att vi sa vi kunde betala 40 dollar för att han skulle köra oss hela vägen. Det verkade gå hem för han rätade upp bilen och körde in på rätt sida om vägen och körde vidare. Jag pustade ut, men var hela tiden rädd att han antingen skulle slänga av oss eller köra tillbaka.

Efter 3 timmar stannade vi för att äta lunch. När vi satt där i godanro kom chauffören med en av sina mobiler igen. Denna gången var det hotellet som menade att det var vårt fel!

Men Peter är Peter och alla ni som någon gång har argumenterat vet att det är rätt svårt mot just Peter när han väl tycker han har rätt. På något sätt fick han en helt motsträvig, arg hotellmanager att betala halva taxiresan så vi behövde bara betala 35 dollar.

Chauffören var dock fortfarande brydd och han log inte en enda gång på hela resan. Men han körde oss ända till hotellet, tog sina 35 dollar och sa inget mera utan åkte sin väg.

Rapport från vattenfestivalen i Phnom Penh

Enligt vad vi fick höra på hotellet i morse, orsakades dödsträngseln av en bil. Fast det sats upp flera ringar av avspärrningar runt om området, kom både bilar och mopeder in och trängdes med folket. Man kan fråga sig vad de gjorde där över huvud taget.

Bilen hade försökt komma ut ur området på flera sätt men inte lyckats och då tagit vägen över bron. Trängseln orsakades troligen av att folk försökte flytta sig undan från bilen och en våg av trängsel fortplantade sig genom den i förhålladevis smala passagen som bron utgjorde.

Här i Kambodja rapporerar de non-stop på TV. Det talar om fyra hundra döda nu. Gårkvällen var den varmaste av de tre dagar vi har varit här och vi uppskattade temperaturen till ca 37 grader. Ovanpå det var det nästan ingen vind och det var mycket varmt nere på gatan.

Bilder från Kambodjansk TV visar att folk stod nedanför bron och kastade upp vattenflaskor till de som stod fastklämda. Brobilder visar folk som står packade som sillar med armarna uppåt. Trillar man har man ingen chans i världen att resa sig upp. Männsiskorna fångade flaskorna och hällde de över sig för att få lite svalka. Många av de döda var människor som svimmade på grund av värmen.

Trots så många människor på en och samma plats var otroligt få fulla eller påverkade av andra droger. Jag tror jag kan räkna de fulla jag såg på en hand.

Alla var väldigt hänsynsfulla och trots en blandning mellan matvagnar, moppar, bilar och människor, höll var och en avstånd till nästa. Vi kände aldrig en sådan trängsel som man ofta känner på svenska festivaler, tex Malmö festivalen. Inte en enda gång hade jag kroppskontakt på alla fyra sidorna runt mig samtidigt.

Däremot lyfte Peter ibland upp Leo på axlarna så han inte skulle komma bort. Detta gällde speciellt när man korsade någon större gata där två strömmar av folk korsades.

Det är med sorg i hjärtat vi lämnar Phnom Penh. Tradgedin tar udden av den trevliga vistelsen som vattenfestivalen var.

Ingen fara med oss!



DN
Vi ska ju alltid råka befinna oss där det händer saker, men som vanligt mår vi jättebra. För alla oroliga läste vi om detta idag på nätet men vi har inte märkt någonting. Det var trångt men inte SÅ trångt. Det enda vi märkte var att det körde mycket ambulanser med sirenerna på.

Kramis från Monica, Peter och Leo.

måndag, november 22, 2010

Makalöst fyrverkeri


Ingen av oss har någonsin upplevt maken till fyrverkeri.

De höll på i 30 minuter och den ena var finare än den andra. Finalklämmen smällde nästan lika högt som Peters ryska kulspruta innan idag. Fyrverkeripjäserna flöt in i varandra och många hade jag aldrig sett förut. Finalknäppen var så otrolig att man tjöt, skrattade, skrek och klappade händer av sig själv!



Vilken känsla!
Vilken syn!
Vilken upplevelse!!

Gatan proppfull


Det var välidgt skönt att slippa stå därnere på gatan. Det var ca 37 grader varmt vid 18-tiden och nästan helt vindstilla. Folkmassan gjorde att det var nästan olidligt varmt därenere. På terassen fläktade det skönt.

Grand finale


Igår var vi så smarta att vi bokade bord till finalen uppe på en terassrestaurang lagom till fyrverkerierna.

Drakbåtstävlingen var avgjord och detta firades med bravur. Vi satt helt ute vid kanten av terassen och hade perfekt utsikt!

På floden flöt 20-tal självlysande drakbåtar i olika färger och former. Väldigt imponerande.

Fot-huvud-arm-spel-lek


Bollen ser ut som änden på en badmintonboll och en dartpil. Denna sparkas, nickas eller armbågas mellan spelarna.

Små som stora


gillar festivaler

Gott om god och billig mat

Man kan sitta överallt

Vattenfestival


I tre dagar har det varit vattenfestival/drakbåtsfestival i Phnom Pehn. Massor av folk.

Ren skjorta i morse


13.00
Glass, choklad, smuts från Leos skor, krutstänk från kulsprutan, svett mm
Men det syns inte .. :)

Cykla för livet

Skräpigt


Och jag som stoppar plastfoliet som är runt vattenflaskan i fickan tills vi hittar en soptunna. Är det lönt?

Handsfree

gokart

Killarnas dag



Leo fick köra gokart.

Grym


Är detta min snälla Peter?!

AK-47


Måste ju testa skjuta med AK-47:an också!

Peter larmar järnet

Skulle vara snäppet värre än M-60. Lät helt otroligt mycket fast jag hade öronskydd.



Och det var bra drag i bössan för hela måltavlan åkte ner.

Skjuta en ko


Pyntar man var det inga problem att få skjuta en ko. Men där sade jag (Monica) stopp!

Edit av Peter: Upp med handen om ni vill se en ko skjutas av mig med ett raketgevär. :)

Rysk kulspruta


Instruktioner för hur man ska skjuta med en rysk kulspruta. 100 skott och stående. Se film

Rambo


Pidde a la Rambo med M-60:an

De har mycket att välja på!




Peter såg ut som Leo i godisaffären.

Bara att peka och välja

Stridsvagn och pansarskott?


Självklart kunde man få köra stridsvagnen och bränna iväg ett pansarskott. Dock fick man åka bort en bit från rangen, till ett berg.