Var tvungen att fota denna baktunga bilen på när vi stannade för lunch mellan Phnom Penh och Siem Reap.
Resan var som vanligt ett äventyr i sig, hehe. Kvällen innan bokade vi VIP buss för tre personer (bäst att vara säker så att Leo får eget säte). Vi skulle bli hämtade kl 8 med taxi och körda ut till busstationen. Det skulle vara 10 minuter dit.
Det började med att chauffören var hela 7 minuter försenad. Har inte hänt oss innan i Kambodja. Bokar man en bil så är de ofta en timme för tidiga..
Men det var ju bara att hoppa in. Vi hade ju gott om tid: klockan var 0807 och bussen gick 0830.
Problemet var bara att 4 miljoner andra vattenfestivalsmänniskor hade tänkt samma sak. Trafiken flöt åt ett håll. Man kan nog säga att det var enkelriktat ut ur staden. Men farten var inte så hög då det var oxkärror, mopeder, lastbilar, minibussar och bilar packade med människor och skriver jag packade så menar jag packade!
Tiden tickade på. Vi blev lite oroliga men chauffören pratade i sina tre mobiler om vartannat så vi tänkte att han ringer väl till bussen och ber de vänta. Peter frågade hur långt det var till bussen och chauffören höll upp fem fingrar.
Efter fem minuter var vi fortfarande inte vid någon busstation och trafiken var lika kaotisk. Klockan var nu 0837. Men nu började kännas som om vi var i utkanten av Phnom Penh och vi började ana oråd.
08.45 tänkte vi att nu har vi nog missat bussen.
08.55 tänkte vi att chauffören kör nog ifatt bussen
09.10 tänkte vi att den snälla chauffören kör oss nog till Siem Reap eftersom vi missade bussen.
Jaja, det var ju en skön bil med skinsäten och AC. Hela tiden tjattrade chauffören i sina tre mobiler och vi hade förstått att chauffören inte kunde ett enda ord engelska.
Efter en dryg timme började han bli högljudd i telefonen. Kort därefter suckade han högt och körde in till kanten. Peter fick luren.
I andra änden var en upprörd taxiägare som talade om att vi tagit någon annans taxi och att chauffören skulle köra oss tillbaka till Phnom Penh!
Absolut inte, sa Peter och förklarade att vi hade köpt bussbiljetter, tjejen i receptionen sa vi skulle åka taxi kl 08 och sju minuter senare kom en gubbe och frågade Siem Reap varav vi svarade buss to Siem Reap, yes.
Men nej, nej. Vi skulle tillbaka. Chauffören tog luren och forsatte tjattra och började vända bilen.
Inte en chans att jag sitter 1,5 - 3 timmar eller vad det nu hade tagit att köra mot strömmen tillbaka och sen försöka förklara detta för bussbolaget och få nya biljetter och åka nästa dag. Leo hade redan börjat fråga: När är vi framme..
Peter tog mobilen ur örat på chauffören samtidigt som han sa bestämt stop med både rösten och handflatan så han stannade genast upp i sina försök att vända taxin.
De höll på säkert 15 minuter i telefonen och det hela slutade med att vi sa vi kunde betala 40 dollar för att han skulle köra oss hela vägen. Det verkade gå hem för han rätade upp bilen och körde in på rätt sida om vägen och körde vidare. Jag pustade ut, men var hela tiden rädd att han antingen skulle slänga av oss eller köra tillbaka.
Efter 3 timmar stannade vi för att äta lunch. När vi satt där i godanro kom chauffören med en av sina mobiler igen. Denna gången var det hotellet som menade att det var vårt fel!
Men Peter är Peter och alla ni som någon gång har argumenterat vet att det är rätt svårt mot just Peter när han väl tycker han har rätt. På något sätt fick han en helt motsträvig, arg hotellmanager att betala halva taxiresan så vi behövde bara betala 35 dollar.
Chauffören var dock fortfarande brydd och han log inte en enda gång på hela resan. Men han körde oss ända till hotellet, tog sina 35 dollar och sa inget mera utan åkte sin väg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar