På resedagen till Kambodja gick vi upp kl 07, för att hinna med lite frukost innan båten gick kl 08. Vi fick stränga order om att vara på piren senast fem i åtta. Vi var som alla svenskar, där ännu lite innan, typ åtta i åtta för att vara exakt. Vid halv nio kom båtförarna och vi satt 13 personer i en smal liten båt som de täljt ut ur en stock. Båten låg endast 20 cm från vattenkanten och det kändes inte allt för säkert. Men turen var bara 10 minuter och självklart har de full koll på last, strömmar och styrning så vi vinglade inte ens till.
När vi kom i land gick vi 10 meter och blev grupperade i olika grupper beroende på vart vi skulle. Det var en kontinuerlig ström av backpackers om kom. Peter, Leo och jag fick sitta tillsammans med två sydafrikaner på en bänk. Alla andra blev visade hit eller dit.
Efter en 20 minuters väntan fick vi kliva på en minibuss, där vi istället för att sitta tre och tre, satt fyra och fyra. Leo hade vi i knät.
Sen körde vi två kilometer fram till The Highway, som var mindre än Stehagsvägen och extremt många fler hål i.
Väl där framme fick vi vänta igen. Denna gången på den stora bussen (!) Väntestället var en affär eller uppköpare av något slag för det kom massor av Lasar på sina moppar med ihopknutna plastsäckar som de antingen hade framför sig mellan bena eller slängt över sadeln därbak. Dessa säckarna vägdes och sedan fick de pengar av tanten.
Men säckarna rörde hela tiden på sig. Ibland tog tanten hela säcken och stoppade ner i en tunna med vatten. Vad tusan var det för något? Vi gissade först på fisk men påsarna rörde sig för mycket för att vara fisk. Dessutom skulle inte fisken fortsätta röra på sig så länge. Nej, det började luta mot orm. Ja, för om vi tittade noga så visst såg det ut som om det var ormar som rörde sig därinne? Det putade liksom ut på ormvis..
Nästa gång en säljare kom gick vi fram och kollade. Och vet ni vad det var? Stora, feta, slemmiga, livslevande paddor! Yerk!!
Kycklingrätterna var väldigt billiga..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar