Vid skoldagens slut cyklade vi förbi skolan. Det var massor av barn som var ute och lekte en stund på skolgården och ännu flera som var på väg hem.
Barnen var hemskt intresserade av Leo och ett gäng sprang med oss när vi cyklade. De ropade och pekade på Leo. Vi sade att han var fem år och undrade hur gamla de var. De skrattade och skojade och pekade på den minsta av dem och sa han var tre år. Tre år? Sade vi och låtsades vara förvånade. Detta tyckte de var superduper roligt och puttade den lille och retades med honom som om han vore endast tre år. De skrattade så de nästan kiknade. Den lille var lika glad han och puttade tillbaka. Skrattet smittades så Leo, jag och Peter fortsatte minst en kilometer innan skrattet hade lagt sig till ett leende på våra läppar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar