Efter kvällsmaten, i ett vägglöst hus men tack och lov ett tätt tak, hördes en gnällande pipa spela. Folk reste sig upp från sina stolar och tog plats i ena hörnet. Vi var inte sena att följa efter och sakta smög vi oss igenom folkmassan och satte oss längst fram på det varma trägolvet. Ljuset var nersänkt till ett dunkelt skimmer och plötsligt lyftes de flätade korglocken bort. Upp dansade tre väsande kobror i svart och vitt. Deras gälar flög ut och framför oss tonade de hemskaste ögon fram på deras bakhuvuden.
Leos ben fick ett ryck av urminnenas reflexer och spratt upp i pappas knä. Här var det tryggt!
På golvet försökte den farligaste kobran smita bort och få sig ett saftigt munsbett av en turist. Väsande ringlade den snabbt iväg i ljudet av den suggestiva ormpipan. Smidigt fångade ormtjusaren in den farliga kobran precis innan den skulle gå till attack. Ett flämtande sus gick genom publiken av vördnad för den skickliga ormtjusaren. Han har koll på sina ormar minsann.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar