Jag förvånas över hur många det är i min omgivning som har eller har haft läs- och skrivsvårigheter. Intelligenta människor som kämpar med att få till dessa bokstäver i rätt mönster. Det är som en dold sjukdom som många inte verkar vilja prata om.
Stehagsskolan väntar längre med att ta tag i en penna när det gäller skrivandet. Under de första läroåren skrev barnen främst på datorn och läsglädjen främjades framför om det blev rätt eller inte. Eleven Emil, som nu går i trean, har fått ett stort intresse för att skriva. Hemma skriver och ritar han små miniböcker och ögonen lyser när han håller på.
Jag har märkt en stor skillnad på Leos läsglädje, eller ska jag säga frånvaron av den, dessa tre sista veckor. Läsläxan går mycket bättre. Han ljudar mera och försöker komma ihåg bokstäverna i den ordning han ljudade dem. Han är inte lika anti som innan.
De senaste dagarna har Leo och Peter börjat skriva på en bok. Leo berättar och Peter skriver på datorn. Leo tycker detta är roligt och jag hör ofta hur de skrattar inifrån sovrummet när de kommer på de mest fantastiska tokigheter. Huvudrollen är så klart Leo själv, men även bästisen Emil och faster Helen är stora karaktärer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar